Tabasco

Visst är det härligt med olika kulturer! Här på Kanarieöarna har vi kommit till insikt med att bara för att man börjat bygga en marina 2003 behöver den inte vara färdig 2007! Det resulterade för vår del att vi hamnade i San Sebastian på La Gomera, en supertrevlig, mysig liten by.

För att få lite variation på skoldagarna för våra barn kom Peter med förslaget att killarna skulle ha lite yrkesorienterad verksamhet för att prova på olika yrken. Jag skulle behöva klippa håret, sa Peter. Sagt och gjort. Spända av förväntan laddade vi med kam och sax och gick och satte oss på en bänk. Nedan ser ni Hampus, Fabian och August tallanger för frisöryrket!

Gud vad pinsam du är, pappa! (Fabians kommentar)

Efter ett par dagar med bad och tennis på La Gomera seglar vi vidare till Marina del Sur, Las Galletas på sydsidan av Teneriffa. Öarna ligger relativt nära varandra och vi är framme efter ett par timmars segling.

Den nybyggda (nästan färdiga!) marinan ligger någon mil från flygplatsen och charterplanen på väg in för landning kommer i strid ström. Från båten ser vi Pico del Teide, Teneriffas högsta topp på 3 718 meter och bestämmer oss för att göra en utflykt dit. För att ta sig till toppen kan man ta en kabinbana den sista biten. Visa av erfarenhet från Madeira har vi klätt på oss rejält vilket visade sig vara rätt. En lapp vid kassan informerar att det är -4 grader på toppen. Vi småler åt turisterna med bara shorts och linne i kön. Burr!

Hemma är det höstlovsvecka men våra killar får höstlov först när vi seglar över Atlanten den 25 november. För att göra lite extra roligt denna skolvecka gjorde vi en andra utflykt, denna gång till en djurpark.

Den visade sig vara superbra med fågelshower, lång hinderbana kombinerad med en bobbana i djungelmiljö samt många spännande djur. Parken hade bland annat 2 vita lejon som enligt uppgift det endast finns 27 stycken av i hela världen.

Nu bär det av till Las Palmas på Gran Canaria, vår sista etapp innan Atlantöverfarten. Båten ska förberedas för kappsegling (Peters kommentar!) och vår supergast, Jonas Rampe anländer snart. Han kanske också behöver en klippning!

Vår översegling från Madeira till La Palma, den västligaste ön på Kanarieöarna tog lite längre tid än vi tänkt oss. För en gång skull blåste det lite, kanske lite för lite tyckte vi. Vi fick dock chansen att bekanta oss med flera olika djurarter under vår överfart på 2 dygn. Första natten fick vi besök av en bläckfisk som tagit sig upp på däck.

Strax innan vi kom fram till La Palma fick killarna syn på en jättesköldpadda som kom simmandes. Tyvärr han vi inte få den på kort och den försvann snabbt bakom oss, men det var ett oväntat besök för oss alla. Det sista, och kanske inte lika uppskattade djur vi fick bekanta oss med kom från August. Efter ett besök på toaletten kom han ut och berättade med stor inlevelse hur han räknat till 4 stycken vita maskar utan huvuden! Trösten var väl att vi äntligen fick nytta av vårt välfyllda skeppsapotek.

Väl framme i Santa Cruz på La Palma lägger vi till i den lilla båthamnen. Omgivningen runt båthamnen är inte så tilltalande. Flera färjor och containerfartyg trafikerar hamnen. Lite skeptiska går vi upp till båtklubben och blir helt överraskade. Framför oss öppnar sig ett påkostat klubbhus med gym, restauranger och pooler, både inom och utomhus. De följande eftermiddagarna tillbringar vi i poolen. Det känns precis som vi befinner oss på semester och Hampus konstaterar att vi har det väldigt bra. Det är inte alla som får tillbringa ”fritids” vid en pool med glass till mellis och drink i solnedgången!

Efter ett par slödagar vid poolen blir vi lite rastlösa och bestämmer oss för att hyra bil. På små slingrande vägar klättrar vi snabbt uppför inåt land.

Vi tar oss hela vägen upp till öns högsta topp på 2 426 meter. Luften är klart kyligare på denna höjd och en jacka eller tröja känns skönt att ha på sig. Härifrån ser man ner i världens största vulkankrater.

På väg ner passerar vi det välkända observatoriet på ön med flertalet olika kupoler av varierande form och storlek.

Med dessa erfarenheter från den senaste veckan har barnen mycket att skriva om i båtskolan. Vi fortsätter nu till nästa ö, La Gomera, på vår väg till Las Palmas på Gran Canaria där starten för ARC går om 1 månad.

Nu har vi varit här på Madeira i 11 dagar. Överfarten från Porto Santo tog ett par timmar med skön segling och oväntat besök. Halvvägs över till Madeira hörde vi ett stort plask bredvid båten. Strax efter får vi syn på vår besökare – en val! Vi får se den göra ett par fantastiska hopp rakt upp ur vattnet och sedan falla bakåt på rygg ner i vattnet. Det var en härlig upplevelse för oss alla.

Väl framme på Madeira valde vi att gå till den relativt nybyggda moderna marinan Quinta do Lorde på öns sydöstra spets. Marinan ligger långt från bebyggelse vilket gör att en bil underlättar tillvaron. Dessa finns att hyra för en rimlig peng vilket vi gjorde under vår vistelse här.

Efter ett par dagar här kom Peters föräldrar Bengt och Birgit och hälsade på oss. Under deras veckolånga besök gjorde vi ett flertal utflykter. Både barnen och vi uppskattade att få dela vårt båtliv med Bengt och Birgit.

Madeira är en fantastiskt vacker ö. Höga berg på 1800 meters höjd och frodig grönska blandas med de karga lavabergen i sydost och längst vissa kuststräckor.

Då Madeira har flera höga toppar bildas ofta moln över dessa och släpper ner sitt regn på öns nordsida och dess mitt. På södra sidan regnar det sällan.

En dag tog vi oss upp till Rabacal mitt på ön och gjorde en levadavandring. Dessa vattenkanaler som anlades för flera hundra år sedan leder ner regnvattnet från de höga bergen till dalarna. De är ca 5 dm breda och 8 dm djupa. De slingrar sig längs bergkanterna sakta ner till dalarna med kittlande stup bara någon decimeter från fötterna. Det är inget att rekommendera för de med höjdskräck!

Längs sluttningarna blandas stora bananodlingar med hus i varierande skick, allt ifrån fallfärdiga skjul till moderna hus.

Barnens skolarbete har blandats med många utflykter. Att åka bil och se på öns fantastiska landskap tillhör inte våra barns roligaste favoritsyssla. En dag tog vi oss upp på ön och hamnade över molnen. På väg ner åkte vi rakt in i molnen och dimman låg tät tills vi kom ut under molnen. Det var lite spännande. En eftermiddag åkte vi upp till golfklubben och tränade. Med stor entusiasm slår alla tre killarna iväg boll efter boll med stor koncentration.

För att inte trötta ut barnen totalt har vi stannat i hamnen vissa dagar. Där har killarna tränat både sin norska och franska med andra seglande familjer. I slutet av vår vistelse här fick barnen som bonus besöka ett äventyrsbad. Det bästa där var en tunnel man åkte i totalt mörker. Vi var i princip ensamma på hela anläggningen då det enligt portugiserna är vinter nu. Vi nordbor har nog en annan definition på vinter när solen skiner och termometern visar på 24 grader.

Vi lämnar Cascais på söndag eftermiddag. Väl ute till havs tilltar vinden mer än utlovat. Vi börjar bli vana med mycket vind och de närmaste 2,5 dygnen gungar och seglar vi på i god fart. Tidigt onsdag morgon kommer vi fram till Porto Santo. Vi väntar in dagsljuset innan vi går in i hamnen. Våra kära vänner från S/ Y Hulda står och möter upp oss på bryggan. Det känns alltid lika trevligt att träffas igen. I hamnen ligger det ytterligare 4 andra svenska båtar.

Porto Santo är en karg vulkanö på ca 11 x 6 km. Många beskriver det som lilla västindien med klarblått vatten och en lång sandstrand på över 1 mil på den ena långsidan. Den passade Lena och Hampus på att utforska. Promenaden tog över 5 timmar fram och tillbaka. Ett bad längst bort på stranden hann de med innan de vände tillbaka.

På den andra långsidan stupar branta klippor ner i havet där Atlantvågorna slår in.

På de toppiga bergen är växligheten obefintlig men trots de ogynnsamma förhållandena har de lyckats klämma in en golfbana. Denna passade vi på att besöka en dag.

Under vår vecka på ön har både vi och barnen träffat nya vänner. Dagarna har flutit på med skola på förmiddagarna och strandliv på eftermiddagarna. Tyvärr har inte alla bad varit lika inbjudande. En dag upptäcker Fabian att det var stopp på den ena toaletten. Jaha, det var bara till att börja felsöka. Efter några försök att lösa problemet inifrån båten utan framgång var det bara att hoppa i vattnet. Vattenslang plockades fram. Peter dyker därefter ner och sätter den mot toalettens utlopp. Splash……så släppte proppen och 170 liter från den proppfulla tanken väller ut. Gissa om Peter fick bråttom därifrån!!!!

Som en sed i Porto Santo lämnar förbipasserande långseglare en hälsning på muren i hamnen. Självklart ville även vi lämna vårt bidrag och plockade fram målarfärg och penslar. Har ni vägarna förbi någon gång får ni besöka hamnen och spana in alla konstverk.

Att komma åt Internet är alltid inte så lätt. I hamnen fanns ingen tillgång, men om man åkte in till byn fanns en liten plats mitt i centrum under några palmer där seglare hade fri åtkomst till Internet. Här passade vi på att ringa vänner samt uträtta övriga Internetsysslor.

På fredag fortsätter vi till huvudön Madeira. Där kommer Peters föräldrar och hälsar på.

Vi har nu spenderat 10 dagar i Cascais. Det är en superhärlig semesterort strax utanför Lissabon.

En extra krydda har varit alla paket vi fått hitskickade från skola, familj och vänner. Det har varit lilla julafton var och vannan dag den senaste veckan. Tack snälla alla ni som skickat böcker, teckningar, presenter och godis!

Det har varit skönt att ligga still så pass länge som vi gjort här. Båtskolans elever har jobbat på väldigt bra på förmiddagarna och vi har hunnit med att spela tennis, bada, cykla och gå på olika upptäcktsfärder på eftermiddagarna. En dag hade båtskolan utflykt till Lissabon. Det är en tågfärd på ca 30 minuter. Där besökte vi bland annat Oceanarium från EXPO 98.

Besöket var mycket roligt och givande. Självklart var hajarna i det stora akvariet i mitten med sina läskiga tänder en av de stora attraktionerna för killarna.

Förutom flera olika sorters haj fanns det rockor och andra djuphavsfiskar. En av dessa fiskar var jättestor och nästan fyrkantig i formen. Förutom det stora akvariet fanns det pingviner, uttrar och regnskog med fåglar att se på.

Efter besöket hann vi även med att se lite av Lissabon. Staden är uppbyggd på 7 kullar och har haft två större jordbävningar under sin period som huvudstad. Den sista jordbävningen ägde rum 1755 då vissa delar totalförstördes. Detta syns tydligt idag när man studerar kartan över staden.

De senaste dagarna har vi förberett oss för överfarten till Madeira. Matförråden ska fyllas på och båten ses över. Vi passar även på att laga olika rätter som vi fryser in. Det är skönt att kunna plocka fram dessa under färden, speciellt om det är lite grov sjö då man inte gärna vill stå nere i båten några längre stunder för att laga till någonting gott.

På lördag den 22 september fyllde Fabian 9 år. Han var lite bekymrad över att inte få några presenter men var efter grattandet på morgonen väldigt nöjd. En av de bästa presenterna var ett fiskespö för att fånga de stora fiskarna ute på Atlanten. Nöjd frågade han om det gick att fånga haj med detta spö vilket vi insåg att det inte var omöjligt. Både Lena och Peter kände dock en viss skräck över tanken att dra upp en levande haj på båten.

På söndag kastar vi loss för att segla till Madeira, en etapp på 3-4 dagar (ca 550 Nm). Vi räknar med att få en betydligt skönare segling än tidigare etapper över Nordsjön och Biscaya. Vågorna ska vara snällare och vindstyrkan inte lite kraftig som längre norrut. Prognosen ser bra ut. Solen skiner och termometern visar på 25 grader och vi kommer starta med en härlig slör på 10 m/s.

Efter det trendiga Sanxenxo med champagnebarer i hamnen fortsätter vi ut till Islas Cies. Det är en liten ö strax utanför Vigo. Ön är relativt liten med ett fåtal hus. Snabbgående båtar tar dagsturister ut till den natursköna ön med fantastiska sandstränder. Här får vi mersmak för vad vi tror Västindien kommer erbjuda. En stor skillnad är dock vattentemperaturen. Vi uppmätte som högst 17 grader!

Islas Cies blir vårt sista stopp i det natursköna Spanien. En dagsetapp längre söderut angör vi Póvoa de Varzim i Portugal. Här träffar killarna både en norsk och en dansk långseglande familj med barn. Det har varit lite tunt på den fronten och framförallt Fabian har saknat kompisar att leka med. Det blir ett par härliga dagar med skolgång på förmiddagen för alla barnen och lek på eftermiddagen och gemensam fika för stora och små.

Mitt i allt lekande lyckas August slå upp ett djupt jack i hakan. Fram med sjukvårdslådan och tejpa ihop så gott det går. Nu har han tre ärr bara i ansiktet, i pannan, ögonbrynet och nu hakan. Hoppas det läker ihop bra på hakan.

Besöken i hamnarna längs Portugal skiljer sig från de tidigare länder vi besökt. I varje hamn ska vi klarera in och visa pass, båthandlingar, försäkringsbrev m.m. Frågor ställs om vi är föräldrar till barnen m.m.

Vidare är portugiserna duktiga på att ta bra betalt i form av hamnavgift. Ju längre söderut desto högre är prislappen. Detta är oavsett om det är en stor, välutrustad marina eller en enkel hamn med en brygga. Fler än vi bland seglarna har ställs sig frågande till denna prissättning. Även tillgången till trådlöst nätverk är högst varierande. Då får man passa på att uppsöka internetcafé då vi är ute på upptäcktsfärd.

Inne i hamnarna kryllar det av fiskar, alla av samma sort. Enligt uppgift smakar de dybotten och omöjliga att fånga med håv enligt en brittisk båt. Det stoppar dock inte barnens framfart att försöka fånga dessa. Hampus lyckades vid ett tillfälle fiska upp 5 stycken i håven vilket resulterade i förvånade miner och jubel på bryggan.

Även mindre fiskar vid stränderna går bra att fånga.

När vi kom till Spanien fick vi information om att det alltid blåser nordliga vindar längs hela kusten till Algarve. Underbart tänkte vi. Då blir det härliga dagsetapper ner längs kusten. Visst har vi fått lite härlig segling men vi tycker nog Atlanten mest legat spegelblank när vi ska förflytta oss.

Vi ser fram emot att komma till Cascais som blir vårt sista stopp innan vi tar sikte på Madeira. Där planerar vi ligga i 7-10 dagar och ha skola och gör utflykter till Lissabon. Det vore även trevligt att hinna med någon golfrunda och Fabian vill gärna spela tennis.

Efter vi vilat ut från etappen över Biscaya fortsätter vi söderut och viker av in i första ”fjorden” längs Spaniens västkust. Kusten är fantastiskt vacker med höga berg sluttandes ner mot små byar och sandstränder. Vi passerar Finisterre, Spaniens västligaste punkt mot Atlanten och tar oss in till Sardiñeiro. Vi kastar ankar utanför sandstranden och njuter av tillvaron.

Sommarlovet är slut och båtskolan ska ha upprop. Killarna, som fått in Spansk tid i kroppen, tittar yrvaket på oss när vi väcker dem kl 8! En timme senare sitter 3 förväntansfulla elever och går igenom skolmaterialet de fått med sig från sina respektive klasser. När den fösta skoldagen är slut åker vi alla in till stranden och har en underbart skön dag på stranden. Lite längre ut i viken ser vi delfiner leka och vi tar gummibåten och åker ut för att titta på dem lite närmare. Snart ser vi delfinerna simma under båten och spana in vilka vi är.

Vi har bestämt att barnen ska ha skola 5 dagar per vecka. Varje skoldag börjar klockan 8:30 och avslutas klockan 12:30. De dagar vi seglar längre etapper är lediga dagar och de kan infalla på en vardag. Då blir det skoldag en helgdag i stället.

Den första veckan med båtskolan har vi testat oss fram för att hitta en bra arbetsdag för dem alla 3. Alla killarna har tyckt det varit spännande och kul den första skolveckan.

I Vilagarcia passar vi på att ta tåget upp till Santiago de Compostela. En vackert belägen stad en bit upp i bergen i Galicien. Det är den tredje viktigaste staden efter Rom och Jerusalem inom kristendomen. Överallt i staden syns pilgrimer med vandringsstavar som nått sitt slutmål. Många besöker Saint James, en staty över aposteln vars kvarlevor fördes hit på 800-talet och är grunden till den kristna uppbyggnaden av staden.

Vardagslivet rullar på även för oss på en båt. Mat ska inhandlas och lagas, tvätthögen växer och båten behöver sitt underhåll. Hittills har Peter skruvat isär toaletterna 2 gånger varav den sista gången fann han en större hög sjögräs som parkerat inne i pumphuset. Vi har även fått byta tryckvakt till vattenpumpen, tätat en liten läcka samt bytt stereon. Efter ett par veckor med trasig CD spelare hade vi tröttnat på det utbud radiokanalerna erbjöd.

Utanför Muros fick vi oväntat storfångst. När vi skulle lätta ankar var det något som inte kändes rätt. Hur vi än försökte fick vi inte loss ankaret. Vinden tryckte på i kulingstyrka och stranden låg oroväckande nära. Till slut lyckades vi få upp ankaret så pass högt att vi såg vad problemet var. Med upp från botten satt en kätting avsedd för större fraktfartyg! Vi slapp dock tillkalla hjälp utan fick till slut loss vår fångst som återigen sjönk till botten för att invänta nästa seglare.

Delfiner har setts till i alla fjordar. Lena och Peter är lika fascinerade varje gång men när vi ropar på barnen hör vi bara Hampus säga – vadå, bara några delfiner. Det har vi redan sett!

Tänk vad fort barn vänjer sig vid nya inslag!

Enligt våra ursprungsplaner kastade vi loss för att ta oss över Biscaya från Plymouth. Väderprognosen visade sig dock inte stämma och vi tog efter ett par timmar beslutet att vända in mot land med stormen från Nordsjön i färskt minne. Vi tog oss in till Falmouth där vi visste att bekanta från OSK (Oceanseglarklubben) låg. De närmaste dagarna avlöste lågtrycken varandra med kraftiga stormar så vi blev kvar i 5 dagar innan vi äntligen kom iväg. Under tiden i Falmouth fick vi påhälsning av den engelska sjöpolisen. Efter frågor om vi hade droger ombord, om vi sett något misstänksamt eller blivit bestulna på något erbjöds killarna att åka på en tur. Hampus och August nappade direkt och hoppade ner i ribban med alla poliserna.

Efter ett intensivt studerande av väderfiler tillsammans med de övriga båtarna kastade vi loss. Denna gång hade vi nordliga vindar och trots att det fortfarande blåste kuling så kändes det betydligt trevligare att surfa fram på vågorna än att kämpa i kryssvind upp mot dem. Det dröjde inte länge förrän de första delfinerna dök upp och simmade vid båten. Under vår överresa dök de upp till och från och det var alltid lika uppskattade.

Efter att ha avverkat en sträcka på 535 sjömil vilket motsvarar sträckan – Stockholm runt Skåne och upp till Göteborg – på knappt 3 dygn såg vi äntligen fyrarna på Spaniens nordvästra hörn. Halv tre på morgonen lägger vi till i Ria la Camarinãs och det dröjde inte länge förrän vi alla sov gott efter dygnen till havs.

Att vara i Spanien känns verkligen skönt. Värmen har infunnit sig och vi kan börja lugna ner tempot efter mycket seglande. På måndag börjar barnens skolgång med ett standardmässigt klassupprop. Rektor Lena kommer och hålla ett sedvanligt välkomsttal till båtskolans klass om 3 elever och informera barnen om den kommande terminen samt presentera sin lärarstab bestående av sig själv och Peter.

Fabian, Hampus och August hälsar till alla klasskompisar där hemma och hoppas ni alla haft ett skönt sommarlov.