Tabasco

Tiden rinner iväg och snart är det dags att tänka på återresan. De sista två veckorna har vi spenderat på Antigua. Det har blivit ett flertal strandhugg runt ön. August födelsedag spenderade vi tillsammans med en engelsk familj med 6 barn på Green Island. Det blev ett traditionellt svenskt födelsedagskalas med tårta, saft och kakor.

Vi hann även med en grillkväll på stranden. Alla barn ville ha sin egen lilla brasa att grilla mashmallows över så det blev lite småeldar här och där. En kväll vi kommer minnas länge.

Efter ett par härliga dagar säger vi hej då och beger oss till English Harbour. Antigua sailing week har startat och vi är pigga på att vimla runt bland seglarfolket och titta på båtarna.

Det är en härlig stämning men samtidigt känner vi att vi behöva komma till Jolly Harbour och påbörja förberedelserna för överfarten. Sedan ett par dagar ligger vi nu i Jolly Harbour.

En sista blogg kommer om någon vecka innan vi kastar loss för att möta Atlanten igen.

När vinden och vågorna lugnat sig ger vi oss av till St. Barthélemy. År 1784 fick Sverige denna ö av fransmännen i utbyte mot att de fick fritt tillträde till Göteborg, vilket var en viktig handelsstad. Ön var svensk i nästan hundra år tills vi år 1878 sålde tillbaka ön till Frankrike. Ön som även kallas ”the Riviera of the Caribbean” är otroligt vacker. Huvudstaden Gustavia är en chic liten stad där den som vill spendera en förmögenhet lätt lyckas med detta på en förmiddag. För oss blev det bara fönstershopping så reskassan är fortfarande kvar!

Den svenska perioden har satt sina spår på ön. Svenska flaggor vajar tätt och här och där hittar vi skyltar och även gatnamn på svenska.

Vi har svårt att slita oss från denna vackra ö men efter nästan en vecka seglar vi vidare till Barbuda som ligger 60 distans sydöst om St. Barthélemy. Eftersom vinden alltid kommer från öster med en styrka på ca 12 m/s får vi en tuff kryss dit.

Väl framme öppnar sig en 2 mil helt öde kritvit sandstrand. Det turkosfärgade vattnet speglar sig mot himlen och en underlig känsla infinner sig när vi vandrar på denna paradisstrand utan att träffa en enda människa på hela dagen.

Här kommer Fabian, Hampus och August egenskapade blogg.

Fabians blogg:

Det är ibland väldigt jobbigt på båten när det är väldigt stora vågor för man blir sjösjuk, mår illa och kräks. Men nu har jag sjösjukeband som gör så jag inte blir sjösjuk lika lätt så jag har inte varit sjösjuk på länge. Det roligaste är att se nya platser och hitta nya kompisar. Jag brukar oftast inte leka så mycket med dem i början när jag inte träffat dem förut fast sen börjar jag leka med dem mer.

En rolig utflyktsdag

En dag på St Martin gjorde vi en utflykt. Det roligaste på den utflykten var linbanan. Den var jätte rolig. Man var högt upp bland träden. Men man åkte inte bara linbana det var andra saker också.

Hampus blogg:

Party på Super Yacht

En kväll så blev vi bjudna till en super yacht. Det var kaptenen Phils födelsedag. Vi fick bada i jaccusin på båten. Den låg 3 våningar upp på båten. Vi såg hela hamnen när vi badade men ingen såg oss! Dom bjöd på massor med goda saker. Sen fick jag gosa med deras marsvin. Dom hade 4 stycken och dem bajsade i kaptenens säng.

Jag tycker det är kul att segla. Båtskolan är roligast när vi har utflykter. Det är skönt att sova på morgonen om man är trött men ibland tvingar mamma upp mig så jag inte behöver ha skola hela dagen. På eftermiddagarna brukar jag leka och bada vid stranden eller från båten. Jag tycker också om att klättra, tyvärr är alltid mamma och pappa lite rädda att jag skall klättra för högt.

Jag tycker om att plocka snäckor. Jag har jättemånga snäckor nu som jag tänker ta med hem och göra halsband av.

August blogg:

Fast jag var för liten för linbanan fick jag ändå vara med. Det var inte alls läskigt att flyga fram mellan träden.

När jag själv blir stor skall jag köpa en superyacht, men just nu sparar jag pengar till en elbil som jag och Hampus skall köpa när vi kommer hem. Att diska ger några kronor varje dag.

Efter en längre vistelse på Dominica återvänder vi till civilisationen igen. Bara 18 sjömil bort ligger ögruppen Les Saintes som tillhör Guadeloupe. Återigen är vi på fransk mark och allt är som hemma i Europa igen, en otrolig kontrast till Dominica. Vi gör ett kärt återseende med en fransk familj med tre pojkar vilka vi träffade på Madeira för nästan ett halvår sedan. Det är otroligt hur bra barn kan leka tillsammans utan att ens kunna prata samma språk.

Nästa stopp blir ön Antigua där vi går till Jolly Harbour Marina och vi hinner inte ens in i hamnen förrän vi får påhälsning av vänner från tidigare möten. Väl inne i hamn ligger ytterligare tre båtar med barn ombord. Jolly Harbour Marina visar sig vara en jättetrevlig marina med en för Karibien ovanligt bra mataffär, nästan som hemma samt pool, tennis och squashbanor.

Efter ett par dagar fortsätter vi till St Martin. Vi startar som vanligt tidigt när vi har en lång segling framför oss.

Vi får en slör på ca 10 m/s och knopmätaren står stadigt på 9 knop. De 95 sjömilen avklaras på 11 timmar, vilket gör att vi hinner med sista broöppningen in till lagunen på St. Martin. Det känns skönt att ligga förtöjda i en hamn nu när ett oväder väntas dra förbi under de närmaste dagarna. Vi har redan fått känna på vindar med en styrka på 20 m/s och mera väntas. Vår, vad vi tycker, stora båt känns väldigt liten när vi ligger jämsides med hamnens alla Mega Yachts.

Dominica, vilken pärla!

Dominica är en fantastisk och relativt orörd ö med otroliga naturtillgångar. Stora delar av ön täcks av en tät regnskog med vilda papegojor, vattenfall, sötvattensjöar och varma, mineralhaltiga källor. Det växer citrongräs, ecalyptusträd, nonifrukt, cashew, mango och många lokala frukter på den frodiga ön.

Att ta ett varmt sötvattenbad i en av källorna var ett uppskattat inslag under en av utflyktsdagar då vi saknar badkar på båten!

På öns nordöstra del finns ett reservat där Dominicas urbefolkning bott sedan de jagades bort av kolonisatörerna. Där fick vi smaka på cassava bröd, gjort av en rot och grillad över öppen eld.

Befolkningen om 70 000 invånare är relativt fattiga. Det finns i princip ingenting att handla och i de få mataffärernas hyllor hittar man socker och lök men inte så mycket mer.

Här finns inga EU märkta lekplatser. En metallring man puttar framför sig med en pinne är en rolig lek när man springer längs gatorna.

Här på de röda klipporna med hela Atlanten utanför passade Lena på att plocka lite pimpsten, ytterligare ett exempel på allt naturen erbjuder.

Efter en veckas vistelse på Martinique har vi alla njutit av att komma till en ö mer lik Europa och Frankrike än Västindien. Vi vuxna har dammat av franskakunskaperna och killarna har njutit av att gå i affärer och shoppa, en klart begränsad aktivitet på de södra öarna i Västindien.

Hampus, vår köptokiga son, hittade en ny Hawaiiskjorta som han här stolt visar upp.

Vårt sista stopp längs Martiniques västkust är Saint Pierre. Den lilla staden har en spännande historia då den en gång i tiden var en blomstrande huvudstad för Martinique. Rinnande vatten, elektricitet och spårvagnar fanns här redan före Paris. Många handelsskepp besökte denna metropol vid sekelskiftet. Vulkanutbrottet 1902 ändrade dock historien då hela staden och dess befolkning på 30 000 invånare utplånades på 3 minuter, en katastrof för den franska nationen. Det visade sig att en enda person överlevde utbrottet, fången Cyparis som satt instängd långt ner i källaren i stadens fängelse.

Vi passar även på att fylla på matförråden i byns affär. Hemma kanske man skriver en inköpslista, något man aldrig gör här då man aldrig vet vad man hittar för dagen. Just den här affären är en av de bättre vi besökt i Västindien men inte i närheten av vad vi hittar hemma på ICA.

Nu drar vi åter upp ankaret med kurs mot Dominica. Fabian, vår kapten, styr när småbrorsorna bygger lego i salongen. En tuff utmaning när det blåser 12 m/s och det inte får luta så mycket att legot glider av bordet samtidigt som vi har en lång segling framför oss och behöver hålla uppe farten!

Efter vi vinkat av våra gäster i Bequia tog Peter dykcert (Lena har ett sedan tidigare). Under tiden passade Lena och killarna på att ha utflykt med båtskolan. En tur gick till Moonehold. Ett amerikanskt par började 1961 bygga stenhus ute på en klippa, utan el, vatten och fönster och med endast båtförbindelse med omvärlden. Idag finns 19 stenhus och sonen och hans fru har nu tagit över stället. Ett väldigt speciellt och annorlunda boende.

Efter nästan 2 veckor i Admiralty Bay på Bequia tog vi farväl av stället. Vi gillade allihop Bequia väldigt mycket efter våra 3 besök. På väg norrut stannade vi till vid Wallilabou på St Vincent, inspelningsplatsen för stora delar av Pirates of the Caribbean filmerna. Nedan syns bland annat bryggan där Jack Sparrow svingar sig i början av första filmen.

Med 3 unga killar ombord har det handlat mycket om Jack Sparrow de senaste veckorna och filmerna har gått varma i båten på kvällarna. Lena tycker egentligen att framför allt August är för liten att se filmerna men det är väl 3:ans lott, att få mycket serverat. Det Fabian får tjata sig till under flera år får August serverat på silverfat!

På väg in till Rodney Bay på St lucia finner vi att de håller på att riva marinan. En ny flott marina med plats för superyachts ska ersätta den slitna men charmiga båthamnen. Vi får plats vid en av de kvarvarande bryggorna och träffar flera andra ARC båtar. Många är här för att plocka upp nya reservdelar och se över båten. Det är även anledningen till vårt tredje besök. Det känns lite skönt att ligga vid brygga igen efter nästan 2 månader på svaj. Att gå upp och köpa färskt bröd, duscha länge och sätta på luftkonditioneringen på kvällarna känns som härlig lyx.

Även på matfronten har glada tillrop hörts. Häromdagen hittade vi röd paprika för första gången här i Karibien. De 3 paprikorna inköpta för dagen slukades snabbt av våra killar. Tänk att en grönsak kan sprida sådan glädje! Tillgången på frukt är annars bra och servicen kan man inte klaga på då ”the fruitman” kommer till båten varje dag med färsk mango, ananas, papaya, lime m.m.

Här i Rodney Bay har båtskolan återigen haft en yrkespraktikdag. Denna gång har de tre skolkillarna servat motorn genom att byta olja och filter samt rensat dieseltankarna och därefter bytt bränslefilter. Förutom att det var lite kladdigt så fick alla tre MVG av sin tekniklärare (gissa vem det var?). Båtskolan har även klämt in lite golf i skolschemat som avslutades med en lunch. Uppskattat av alla i familjen.

Nu har reservdelarna kommit och båten är i tipp topp igen. Imorgon fortsätter vi mot nya äventyr norrut.

Som en del av er märkt bröts vår kontakt med omvärlden under någon vecka. Jaha, tänkte säkert en och annan, nu har de verkligen börjat koppla av. Riktigt så illa är det inte och nu fungerar både hemsida och mail igen. Om vi inte svarat på alla mail ni skickat mellan 9-21 februari beror det på att det landat i cyberspace så ni får gärna skicka om det så lovar vi att svara på allihop!

Under de här veckorna som gått har vi seglat runt i Grenadinerna. Vi har även haft gäster ombord, Lars och hans son Jesper.

De klev på båten på Saint Vincent och det första Jesper kommenterar är ”titta pappa, där är klippan som är med i början av filmen Pirates of the Caribbean”.

Grenadinerna består av ett flertal små och medelstora öar. En av de mer kända är Mustique och självklart ville vi inte missa tillfället att få träffa Mick Jagger och hans hund. Några besök på det kända stället Basil´s bar hann vi också med.

På västsidan av Mustique ligger Macaroni beach. Där rullar atlantvågorna in över ett skyddande rev in mot stranden vilket var mycket uppskattat av våra små krabater.

Nästa stopp var på Tobago Cays. Där snorklade vi med stora havssköldpaddor och såg rockor. Tyvärr blåste det mellan 13-16 m/s så det blev ett kort besök.

Med revade segel och vind upp mot 20 m/s gick vi vidare för att finna en skyddad vik.

I Salt Whistle Bay hittade killarna denna palm. Tänk vad bra vi har det!

Övriga öar som vi också hunnit besöka här i Grenadinerna är: Palm Island, Union Island, Petit St-Vincent, Canouan och Bequia där vi nu ligger några dagar medans Peter tar sitt dykcertifikat.