Tabasco

Väl framme i Sverige bjöds vi på ett nästan Karibiskt väder. När det är så finns det inget som går upp mot Sverige. Här började en intensiv period för oss avstressade långseglare. Kalendern åkte fram och besöken bokades in. Barnen uppskattade verkligen att återse sina kompisar igen!!!

Utanför Fjällbacka låg vi en hel vecka tillsammans med ytterligare 10 kompisbåtar. Underbara dagar och sena grillkvällar. Ett liv som skulle platsa i vilken reklamfilm som helst.

Färden gick vidare söderut till det efterlängtade besöket på Käringön och Petersons krog.

Vädret växlade och en storm drog in över västkusten. Många oroliga vänner ringde för att höra att allt var väl med oss. Som tur var låg vi väl skyddade i Träslövsläge småbåtshamn, då vi gjorde ett besök hos farmor och farfar.

Runt södra Sverige gick det i en väldig fart med starka vindar från rätt håll. Sista biten från Kalmar till Stockholm fick Fabian ett efterlängtat besök av kompisen Theo.

Nu är vi tillbaka igen från ett fantastiskt år på havet. Huset skall packas upp och livet skall återgå till det normala. Det känns både spännande och jättekul att vara hemma igen.

Till Er som nu funderar på att göra något liknande vill vi bara säga GÖR DET. Det svåraste är förmodligen att våga bryta det trygga livet i ekorrhjulet.

Våra extra besättningsmedlemmar, Ewa Krylander och Gunilla Larsson eller ”konsulterna” som de döpte sig till, mönstrade på i Inverness vid Kaledonska kanalens mynning. Det blev inte många timmars sömn innan vi kastade loss, slussade ut och satte kurs mot Buckie. Ewa, som gillar att segla, njöt till fullo av seglingen!

Väl framme visade sig hamnen vara byggd bara för fiskebåtar men skottarna är som alltid snälla och vänliga och anvisar oss en plats vid den höga kajen och Gunilla kollade snabbt in om det fanns frälsarkransar. Vid lågvatten är det många meter ner till vattnet.

Dagen efter blåser det kraftiga vindar och vi beslutar oss för att stanna en extra dag i den slumrande staden Buckie! Ewa, Gunilla och Lena åker till Strathisla distillery för att studera whiskyframställning.

Gunilla, som älskar whisky, uppskattade nog smakprovningen mest. Vi andra drack pliktskyldigt upp, även Ewa som tog det som en snaps när guiden tittade bort, ”annars får jag aldrig i mig det här”.

Dagen efter kastar vi så loss med 2 dygns segling framför oss. Det blir en skön överfart till Norge med bokläsning och gennakersegling.

Plötsligt bryts tystnaden av besökare vid båten. Ett flertal delfiner leker kring båten och kameran åker upp igen. Tänk att dessa djur är sååå mysiga att få besök av när man seglar och på dess breddgrader, vilken överraskning!

Strax dök nästa överraskning upp. Som många känner till ligger det många oljeplattformar på väg till Norge. Vi passerade ett flertal och plötsligt upptäcker vi en orange gummibåt som sätter kurs mot oss i full fart. Oj, gick vi för nära, var vår första tanke tills de två killarna i båten kom upp bredvid oss. Över räcker de oss en hink full med dricka, tidningar och en färsk ananas!

Vi gör ett kort stopp i Mandal, Norge efter 2 dygn för att därefter ta en sista nattsegling till Kosteröarna utanför Strömstad. Den här gången visade sig inte vädrets makter vara med oss. Fulla seglarställ åkte på i den blöta och kalla vinden. Skidvantarna åkte på och vi var flera som tittade med avund på Ewa som hade med sig dessa.

Nästa dag kommer vi fram till Nordkoster och svensk mark. Det känns nästan lite overkligt att vara tillbaka igen. Här rullar livet på som vanligt och vi som har så många upplevelser och minnen med oss hem. Det känns kul och skönt att vara hemma igen men samtidigt lite overkligt. Har vi verkligen varit ute på havet ett helt år?

Tack Ewa och Gunilla för ett underhållande och roligt sällskap den sista biten till Sverige.

Ett besök i Belfast är ett måste. Det är inte många spår efter oroligheterna som rapporterades under flera år. Det enda vi kunde hitta var de, i våra ögon, något råa polisbilarna som syntes överallt.

På norra Irland besökte vi Giant´s causeway. Hur naturen lyckats skapa dessa spektakulära stenformationer för 60 miljoner år sedan är lite av ett mysterium tycker vi.

Något vi även lyfte ögonbrynen för var de varningsskyltar enligt nedan vi fann i dessa trakter.

Varken solen eller värmen ville infinna sig och vi får snällt börja inse att en jacka är rätt skönt att ha på sig.

Vi börjar så smått längta tillbaka till Karibien och värmen. Det var ju trots allt rätt skönt att slippa ha en iskall vind som piskar i ansiktet, rätt ofta även med inslag av regn. För att pigga upp oss lite sätter vi kurs mot Islay, den stora whisky ön med flera kända märken. Väl framme möts vi av detta väder…….suck!

Vi besökte 3 kända destillerier, Bowmore, Lagavulin och Laphroaig. Det blev många goda smakprover som värmer våra frusna kroppar, i alla fall inombords.

Nä, ni behöver inte vara oroliga för Hampus. Det är inte whisky i hans glas….

Nu har vi precis avslutat en vecka i den vackra Kaledonska kanalen. Snart lämnar vi Skottland med nya besökare som följer med oss via Norge till Sverige. Nu börjar vi verkligen längta efter svensk sommarvärme (eller Karibisk?)

Efter 9 dagar till havs var det skönt att sätta fötterna på fast mark igen. Kinsale på södra Irland är en fantastiskt mysig och trevlig hamn att angöra. Den pittoreska staden med små mysiga restauranger omges av böljande kullar med betande kor. Man uppskattar den frodiga grönskan och friska luften efter vintern i Karibien.

När den första glädjen över att ha avverkat den sista långa etappen över öppet hav har lagt sig börjar man sakta inse att vädret på Irland är som alla säger. Regn, blåst, en solglimt och så regn igen!

Sommaren har mer eller mindre lyst med sin frånvaro sen vi kom till Irland och vi börjar redan längta tillbaka till värmen och Karibien. Barnen har dock trotsat kylan och fortsatt med shorts och t-shirt varje dag, oavsett vädret. Att vattentemperaturen visar på 13 grader och inte så mycket mer i luften har inte fått dem på andra tankar. Vädret avskräckte inte heller familjen Pålsson som kom på besök och firade midsommar tillsammans med oss. Ett uppskattat besök för alla i familjen.

Det blev både sill och nubbe, golf, minisemester från båtlivet på hotell och uppdatering vad som hänt på hemmafronten innan vi vinkade av Anders, Maria, Felix och Ellinor. Själva fortsatte vi upp till Dublin och storstadslivet. Där blev det teaterbesök med Riverdance för hela familjen. Lena och Peter var lite oroliga för hur det skulle gå för barnen att sitta still i 2,5 timme men kors i taket, det gick jättebra!

Att dricka Guinness på Temple Bar var ett måste innan vår nästa gäst, Peters bror Anders, mönstrade på i Dublin och vi fortsatte vår resa norrut.

Sträckan mellan Azorerna till Irland är längre än man tror. Efter 1300 distans och 9 dygn till havs når vi Kinsale på Irland. Resan över har varit lugn med lite vind eller ingen vind alls, dvs motorgång. Då har vi passat på att baka sockerkaka, gärna en med Duffy Duck vilket har en strykande åtgång.

Vi fick beskåda flertalet fina solnedgångar och soluppgångar, något vi aldrig tröttnar på.

Dagarna tuffade på i ett lugnt tempo med mycket bokläsning och DVD filmer. Höjdpunkten var dock när ett större stim med hoppande fiskar dök upp bakom båten. Det var inte delfiner men de såg inte heller helt ut som späckhuggare. Efter konsultation med norska vänner och litteratur har vi kommit fram ett vi såg något som heter Falsk späckhuggare. Hör någon hört talas om dessa djur förut? Inte vi i alla fall men maffigt var det.

Båtskolans elever har avslutat alla sina skolböcker. Det har varit både spännande och roligt att följa killarnas utveckling ett helt skolår och de har varit otroligt duktiga. Dom har lärt sig att jobba självständigt och med friheten att i viss mån själv få bestämma vad de känner för att göra för dagen i form av skolarbete. Nu väntar ett efterlängtat sommarlov fram till augusti när de är tillbaka i sina ordinarie klasser.

Oj, vad tiden går fort. Nu har vi spenderat 2 veckor på denna fantastiska ögrupp med stopp på 3 av öarna, Faial, Sâo Jorge och Terceira. Förutom lite skolarbete på förmiddagarna har vi exploaterat öarna var för sig. Alla öarna har varit otroligt vackra med mycket grönska, betande kor och milslånga stenmurar.

På Faial blev det en lång vandring runt vulkankratern mitt på ön, en skön tur efter 2 veckor till havs med mycket stillasittande.

Som traditionen föreskriver, hann vi även med att göra ett litet konstverk på piren. Alla var entusiastiska och det blev flera fina kreationer.

Killarna passar på att njuta av lite chips när vi umgicks med våra vänner på S/Y Hulda och S/Y Thindra.

På Sâo Jorge tillverkar de fantastisk god ost, något vi längtat efter under månaderna i Karibien. Barnen tyckte dock det luktade lite illa där inne!

Något killarna gillade bättre var baden i de naturligt formade lavabassängerna med havsvatten. Att vattentemperaturen bara visade på 18 grader hindrade inte från uppfriskande dopp.

På Azorerna finns det flera vulkaner varav den på Terceira är öppen för besök i själva kratern. Det var en upplevelse att gå 100 meter ner i en vulkan och se dagsljus stråla in i den trånga grönskande öppningen. Det finns även flera naturliga lavagrottor i närheten så med hjälm och förväntansfulla blickar upptäckte vi de små trånga gångarna under marken.

Idag, torsdag 5 juni, är det återigen dags att kasta loss för en ny längre etapp på ca 1200 distans. Denna gång seglar vi själva, utan extra besättningsmedlemmar, med siktet inställt på Irland. Vi håller tummarna att vädrets makter är med oss och att vi inte får en allt för stormig översegling under de 7-10 dagarna vi beräknar att det tar.

Den 8 maj säger vi hej då till Antigua och sätter segel mot Azorerna. Det är med blandade känslor vi lämnar Karibien efter 5 månader. Vi känner oss väldigt mätta på sol, värme och vita sandstränder och ser faktiskt fram emot att se någonting annat igen. Det kanske låter konstigt för er som spenderat vintern hemma i Sverige men vi har haft sommar sedan förra året och börjar bli lite trötta på det, i alla fall den tryckande värmen så man konstant är lite småsvettig! Vi vet dock att vi garanterat kommer längta tillbaka till värmen igen när vi väl sitter hemma i höstmörkret och hagelskurarna piskar mot fönsterrutorna.

Överfarten visar sig bli en fantastisk skön segling. Det blåser mellan 5-9 m/s och Atlanten ligger häpnadsväckande lugn framför oss dag efter dag. Den efterlängtade ”champagneseglingen” infinner sig och vi hinner läsa mycket böcker och bara njuta av de varma vindarna som fläktar skönt.

Under vår överfart har vi sällskap av S/Y Thindra. Det visar sig att vi håller samma hastighet och befinner oss bredvid varandra under hela överfarten. Det blir ett trevligt inslag att småprata med dem om dagens måltider, segelsättning och väderprognoser. Nedan ser ni S/Y Thindra i månljuset, mitt ute på Atlanten.

På en överfart som denna händer det alltid lite saker. Det första som hände oss var att dieselgeneratorn gick sönder. Det innebar att vi inte kunde göra eget färskvatten utan fick förlita oss på det som fanns kvar i tankarna. De sköna sötvattenduscharna fick bytas ut mot saltvattendusch på däck.

En annan händelse var att Hampus fyllde 8 år. Det firades med presenter, jordgubbstårta och gratulationer från både familj, vänner och klasskamrater.

Under vår förra överfart från Kanarieöarna till St Lucia postade Fabian, Hampus, August och Fabians klass var sin flaskpost. Vi får nu reda på att August flaskpost har hittats av ett franskt par på Maria Galante, en fransk ö i Karibien. Paret bor utanför Paris och August är välkommen att hämta brevet när han är vuxen. Kul! Fabian blir så inspirerad av detta att han raskt skriver ihop en ny flaskpost som skickas i vattnet på vår väg till Azorerna. Vi väntar nu med spänning på vem som hittar de övriga flaskorna.

Varje dag skickade vi i vår fiskelina med förhoppning att fånga en tonfisk. Tyvärr lockade den inte till sig någon fisk men vi fick däremot se valar som vägde upp frånvaron av fiskelycka.

Efter 14 dagar till havs (22 maj 2008) siktar vi ön Faial på Azorerna.

Nöjda och glada efter en fantastisk överfart får vi känna fast mark under fötterna igen. Ett stort tack till Karolina Berggren och Albert Olin som följt med oss på överfarten, det har varit toppen!

Nu har vi spenderat en dryg vecka här i Jolly harbour på Antigua. Tiden har gått otroligt snabbt. Lena och Peter har fixat med båten och gjort den klar för överfarten. I det jobbet ingår att byta filter och serva huvudmotorn, dieselgeneratorn och watermakern och mycket annat smått och gott. Killarna har haft tenniskurs hela veckan. Det var en härlig syn att se de 3 lintottarna tillsammans med alla lokala barn från Antigua.

I tisdags kom Lina och Abbe, våra två extra besättningsmedlemmar över Atlanten. De fick snabbt slänga sig in i de sista förberedelserna. Här är de i full fart med att skölj frukt och grönsaker och stuva ner i nätet. Med erfarenheterna från överfarten från Gran Canaria till St Lucia är det en betydligt mer sansat shopping och bunkring av allt i matväg.

Så snart vi har fått in bloggen kastar vi loss för att ta oss över Atlanten till Azorerna. Resan är på ca 2 500 distans och beräknas ta mellan 16 och 18 dygn. Vädret är mer svårberäkneligt den här vägen men vi ser fram emot en skön segling på vår väg tillbaka till Sverige.