Tabasco

Efter en skräckupplevelse på stranden i Dunkerque (det var så packat med människor att det inte fanns en endaste liten kvadratmillimeter ledig plats!) var det betydligt trevligare i Boulogne-sur-Mer. När tidvattnet är lågt blir stranden härligt stor och barnen får ordentliga ytor att springa av sig på.

Många har frågat hur det går med barnen. Efter en dryg månads vistelse i båten är barnen fenomenala på att hitta på nya lekar på de få kvadratmeter båten erbjuder. Många kojor har byggts både i sittbrunnen och nere i båten under de första veckorna. Nu har dock tamparna tagit över. De dras och knyts över hela båten så det ibland är som en labyrint att passera för att komma ner. De senaste dagarna har de byggt linbanor som går från sittbrunnen ner till förpiken. Med ett block ser de till att gosedjuren får åka fram och tillbaka. Gästflaggorna fungerar som mantlar till djuren. När nya flaggor inhandlas är det en livlig diskussion mellan Fabian, Hampus och August vilket gosedjur som förtjänar den nyinskaffade gästflaggan.

Efter ett par sköna dagar i Frankrike lämnar vi för att ta oss vidare västerut. När vi korsar engelska kanalen kommer fraktfartygen i ett långt koppel och vi får kryssa mellan båtarna för att komma över. Väder och vind var dock med oss och överfarten gick bra.

Vårt första stopp i England var i Eastbourne. Efter en trång passage in till slussen och en åktur upp på ca 4 meter öppnar sig en helt nybyggd stad! Den påminner väldigt mycket om Hammarby Sjöstad och det känns mer som vi är hemma i Sverige än i England. En underlig känsla. Den nya staden är byggd 2001 och bygget pågår fortfarande. Små gångbroar förbinder de olika områdena och överallt sitter de skyltar vad man får göra eller rättare sagt inte får göra.

Vi fortsätter till Cowes på Isle of Wight. Väl framme där visar det sig vara en jättestor regatta vilket innebär att hamnen är fullbokad och vi får ligga vid en boj utanför över natten. Vår bojplats visar sig dock ligga väldigt bra för att se de avslutande tävlingarna för dagen så framförallt Peter är nöjd över denna nattplats.

Att försöka ta sig in i Cowes känns dock svårt och vi beslutar oss för att ta en lång etapp till Dartmouth på 100 distans. Som så ofta får vi efter ett par timmar sätta på motorn och gå för maskin för att komma fram innan mörkrets inbrott. Väl framme öppnades en fantastisk stad upp sig strax efter inloppet. De pastellfärgade husen kantade båda bergsidorna och ovanför det bredde stora betesmarker ut sig. Lena och Peter var förstummade av de fantastiska vyerna.

Killarna var nog mer förstummade över småbåtshamnen utan vatten!

Vårt sista stopp innan Biscaya är Plymouth, en kort etapp om 40 distans. Vi skrattar åt hur våra perspektiv på etapper har förändrat när Peter konstaterar att det motsvarar en segling från Göteborg till Skagen som vi tidigare upplevde som en lång etapp. Väl framme i Plymouth märker vi att segeltävlingarna förföljer oss. Man förbereder årets stora evenemang för året – Fastnet Race – med start i Cowes och målgång i Plymouth!

De närmaste dagarna kommer vi utföra vissa reparationer på båten och fylla på förråden. Nya reservdelar är beställda. Vi vill ha båten i tipptopp innan vi kastar loss för Biscaya. Enligt våra gribfiler ser det ut som avresa på torsdag. Vi får se hur vädret utvecklas.

Efter en tuff segling i bagaget fortsätter vi ner söderut. Seglingen är lugn och behaglig med härliga vindar. Vi har börjat bli bekant med strömmarna och ser till att dra nytta av dessa. Vi kommer ofta upp i 10 knops fart när strömmarna är med oss.

Vi besöker Scheveningen i Holland, även det ett kärt återseende från året innan. På väg in till staden finner vi havet fullt med laser-jollar. Det visar sig vara EM och 3 svenska båtar (alla från GKSS) har kvalat in sig i tävlingen. Enligt uppgift ligger en av dem bra till. Vi frågar inte närmare än så då vi hörde de beklaga sig över strömmarna som råder.

Det är härligt att komma in i de Holländska hamnarna. Hamnvakterna är snabba med att hänvisa till lämplig plats och framåt kvällen är hamnarna alltid fulla.

Vi fortsätter ner mot Belgien och på vägen upptäcker Fabian plötsligt ”en stor fisk” som simmar vid båten. Gissa till vår förvåning när vi såg att det var en delfin som lekte vid vår för. Killarna var helt lyriska över vår nya vän som visade oss vägen in till Oostende.

Hamnen i Oostende ligger mitt i staden. Då vi tidigare bott i Belgien känns det lite som att komma hem. Dofterna är välbekanta och alla härliga belgiska restauranger ligger mitt emot hamnen. Kvällarna är fulla med folkliv och liveband som spelar på öppna scener.

Då det blir mycket stillasittande i båten försöker vi röra på oss när vi ligger i hamnarna. I Oostende hyrde vi en 5-sits cykel och trampade bort längs den milslånga strandpromenaden.

Vi njuter nu av livet och ser emot några franska middagar innan vi tar oss över engelska kanalen för att sen fortsätta längs Englands sydkust.

Under våra dagar på Helgoland har vi vilat, bättrat på våra historiekunskaper, varit kulturella och ringt 112. Vad gäller den kulturella delen gjorde vi en dag en utflykt bort till lummefåglarna som häckar längs de branta klippsidorna. Barnen tyckte det var spännande att se dessa fåglar, även om det luktade rätt illa från deras spillning!

På väg tillbaka får Peter syn på två personer som är långt ute på en avstängd pir. Plötsligt ser han en av personerna trilla i vattnet, ett fritt fall om ca 8 meter då det är lågvatten. Den andra springer oroligt omkring och Peter tar sig ut på piren. Han signalerar till Lena att ringa 112 och hon ringer larmcentralen. Mannen i vattnet är blind! Peter springer bort för att skaffa förstärkning och innan han är tillbaka kommer både SAR båt, ambulans och räddningstjänst i full fart. Den blinda mannen har lyckats ta sig upp från vattnet med hjälp av sin vän och blir omhändertagen av ambulanspersonalen. Lite omskakade lämnar vi platsen efter att ha förhört oss om att mannen är okey.

Vi passar även på att besöka badanläggningen på ön. En stor anläggning med flera varma pooler samt stor bastu och en underbar relaxavdelning med utsikt över Nordsjön.

Efter 5 dagar på Helgoland kastar vi loss för att ta oss söderut till Den Helder norr om Amsterdam. Enligt väderprognoserna ska vindarna ligga på 12-15 m/s och vända så vi ska kunna segla större delen av sträckan.

Framåt kvällen ökar vinden för att under natten vara uppe i stormstyrkor på 24 m/s. Vi seglar med bara focken för att få lite stabilitet. Regnet öser ner och vågorna är enorma. Då känns det väldigt skönt att sitta i en Orustbyggd båt från Najad. Den klarar stormen bra och nästa morgon har vinden avtagit till 18 m/s vilket är mycket även det. Konstigt nog känns det riktigt lugnt! På eftermiddagen kommer vi in i hamnen, äter lagad mat och går och lägger oss. Både Lena och Peter känner sig slitna efter nattens oväder och obefintliga sömn så det var extra skönt att krypa till sängs utan att allt gungar. Fler oväder i den här kalibern undviker vi gärna framöver.

Den Helder är en stad med stor militärbas. Mitt emot småbåtshamnen ligger stora krigsfartyg förtöjda. Även småbåtshamnen ligger inom marinens område. Stora gallergrindar ska passeras för att ta sig ut från området in till stan.

Vi passar på att besöka ett av ett flertal marinmuseum. Förra året när vi seglade hem båten besökte vi ett ubåtsmuseum. Detta året blev det ett besök i Hollands motsvarighet till Wasa skeppet.

Imorgon går färden vidare söderut till Scheveningen i Holland (om det inte blåser storm igen…….)

När vi lämnar Gedser på fredag morgon den 19 juli har vi äntligen vindarna med oss! Vi får en fantastisk segeldag och hinner både spela monopol och läsa böcker under gång. Framåt eftermiddagen passerar vi badstranden vid Laboe och går in i hamnen. När vi vaknar nästa dag skiner solen och vi bestämmer oss för att stanna en extra dag.

Vi går och badar på den långa stranden. Vi äter lunch vid strandpromenaden och Hampus och August får var sitt mynt för att åka en helikopter. Hampus kommer dock snabbt på hur man får åka gratis till killarna´s stora nöje! Efter ett 20 tal åkturer med mycket skratt kommer så ägaren till helikoptern och gratisturerna är slut.

Vi passar även på att besöka ett marinmuseum med utkikstorn och en pensionerad u-båt.

Nästa morgon slussar vi in i Kielkanalen. Det fina sommarvädret har ändrats till regn och vi bestämmer att gå hela kanalen på en dag. Vi möter många fraktfartyg under dagen och framåt eftermiddagen är vi framme i Brunsbuttel. Det är en populär hamn och framåt kvällen är den ”knökfull”. Man kan gå över båtarna från ena till andra sidan av gästhamnen.

Måndag morgon slussar vi ut i Nordsjön och går upp till Cuxhaven. Väl framme vid hamnen inser vi att vi måste gå in med en sidström på över 4 knop, vilket betyder full fart och siktar på läsidan. Väl inne i hamnen är allt lugnt igen. Efter lunch i gästhamnen är dagens uppdrag att hitta impellrar till dieselgeneratorn. Den slutade fungera någon dag tidigare och vi är angelägna att få det åtgärdat innan vi tar oss vidare ut till Helgoland.

Efter lite letande hittar vi så rätt impellrar och Peter passar på att köpa 3 stycken (bra att ha!).

Tisdag förmiddag fortsätter vi ut till Helgoland. När vi lämnar på förmiddagen får vi strömmarna med oss vilket ger ett par extra knops fart. Vi vet att vindarna kommer öka kraftigt under senare delen av dagen och väl framme på Helgoland inser att vi hann innan ovädret nått ön. Vid 20 tiden säkras hela hamnen upp i förberedelse för mycket kraftiga vindar. På några minuter ökar vindstyrkan från 5 till 20 m/s samtidigt som himlen öppnar sig.

Vi planerar ligga kvar på Helgoland och invänta bättre vindar. Vi får se hur många dagar vi blir kvar på den underbara taxfreeön i Nordsjön.

På lördag morgon den 7 juli vaknar vi i båten efter att ha flyttat ner kvällen innan. Vi packar ihop det sista och Lena´s familj och släkt kommer ner till båten för att säga hej då. Framåt lunch kastar vi loss från vårt landställe på Södra Lagnö i Stockholms skärgård.

Färden för dagen går ut till Sandhamn där vi spenderar en sista kväll med våra vänner innan den RIKTIGA resan börjar. Det blir en lyckad kväll i Sandhamn och vi vill skicka en extra hälsning och ett stort tack till Er som kom ut för att säga adjö.

I hällregn och 14 grader stod en tapper trupp och vinkade av oss på Sandhamn kl 15 enligt planerna. Trötta och slitna tog oss ner till Dalarö där vi la oss på svaj för natten för att vila upp oss.

Vi fortsätter i rask takt ner till Sandvik på norra Öland där vi träffar goda vänner. Därefter gör vi ett kort stopp i Grönhögen på Södra Öland. Där hinner vi med ett kort besök på golfklubben innan vi tar sikte på Gudhjem på Bornholm. Under hela vår resa har vi stark motvind och rätt kallt för att vara högsommar i Sverige.

På Gudhjem kommer Peter´s storebror Anders med familj och hälsar på. De passar även på att följa med oss över till Ystad innan de återvänder till Göteborg. I Ystad ansluter Peter´s föräldrar en natt följt av Peter´s lillebror Johan med familj. Efter alla trevliga besök var vi ivriga på att komma vidare och kastar loss på onsdag morgon för att ta oss till Klintholm på Mön i Danmark. I vanlig ordning har vi motvind och de 60 distanserna enligt sjökortet slutar på 85 efter kryss mot målet.

Vi fortsätter söderut till Gedser. Enligt hamnguiden ett rätt trist ställe som vi håller med om. Vi får dock en skön eftermiddag med promenad in till byn och besöker utkikstornet.

Imorgon fortsätter vi till Kielkanalens mynning för att på lördag (21 juli) slussa in i kanalen.

Med en vecka kvar känns det fortfarande overkligt att vi snart ska avsegla med destination Västindien. Successivt har vi börjat packa båten och gå igenom all utrustning. Häromdagen var Lena och hämtade ut hela skeppsapoteket. Jösses vad många förpackningar! Vi får verkligen hoppas att merparten förblir oöppnade under vår resa men det känns ändå bra att ha ett så pass välfyllt förråd.

På arbetssidan håller Peter på att avsluta det sista och Lena är i slutfasen att lämna över till sin vikarie. En sista arbetsdag återstår för oss båda innan vi kan släppa arbetet ut våra tankar.

Vi ser fram emot att få kasta loss från vårt landställe på Södra Lagnö nästa lördag den 7 juli för att gå till Sandhamn. Där planerar vi spendera vårt sista dygn tillsammans med våra vänner. Kl 15 på söndagen den 8 juli avseglar vi från Sandhamn för att börja vår första etapp ner mot Kanarieöarna.

Efter en lång vinter var det nu äntligen dags för sjösättning. Najadvarvet hade under vintern totalservat båten samt monterat en hel del ny utrustning i form av nya segel, watermaker, tvättmaskin, micro, SSB-radion, satellit-telefon, bytt klädsel mm.

Detta skulle nu testas! Första testseglingen gick från Henån till Fjällbacka och tillbaka. Vi som seglade var Peter samt bröderna Anders och Johan. Seglingen bjöd på friska vindar och relativt grov sjö då vi valde att gå utomskärs upp till Fjällbacka. Väl framme övergick fokus på god mat och dryck samt kvällens VM-semifinal i hockey. Hemfärden gick lugnt och stilla ända till Lysekil där vi träffade på en Malö 46 på samma kryssbog. Gissa om det började rassla i wincharna. Äntligen kunde vi testa de nya seglen, men matchen blev kort då vi gick några knop snabbare än Malön.

Tillbaka hos Najad i Henån igen. Ny lista på justeringspunkter upprättades och Anders och Johan mönstrade av. Peter stannade kvar i båten för att testa vidare samt invänta resten av familjen som skulle flyga ner på onsdag.

Inför den kommande långseglingen fick hela familjen möjlighet att deltaga i en livflotteövning genom Oceanseglarklubben. Det var en lärorik dag för Lena, Peter och Jonas (vår extra besättningsmedlem över Atlanten). Barnen tyckte det var mycket spännande att hoppa i med kläderna på och klättra in i en livflotte.

Vill skicka ett stort TACK till OSK som arrangerade denna trevliga övning.