Efter en veckas vistelse på Martinique har vi alla njutit av att komma till en ö mer lik Europa och Frankrike än Västindien. Vi vuxna har dammat av franskakunskaperna och killarna har njutit av att gå i affärer och shoppa, en klart begränsad aktivitet på de södra öarna i Västindien.
Hampus, vår köptokiga son, hittade en ny Hawaiiskjorta som han här stolt visar upp.
Vårt sista stopp längs Martiniques västkust är Saint Pierre. Den lilla staden har en spännande historia då den en gång i tiden var en blomstrande huvudstad för Martinique. Rinnande vatten, elektricitet och spårvagnar fanns här redan före Paris. Många handelsskepp besökte denna metropol vid sekelskiftet. Vulkanutbrottet 1902 ändrade dock historien då hela staden och dess befolkning på 30 000 invånare utplånades på 3 minuter, en katastrof för den franska nationen. Det visade sig att en enda person överlevde utbrottet, fången Cyparis som satt instängd långt ner i källaren i stadens fängelse.
Vi passar även på att fylla på matförråden i byns affär. Hemma kanske man skriver en inköpslista, något man aldrig gör här då man aldrig vet vad man hittar för dagen. Just den här affären är en av de bättre vi besökt i Västindien men inte i närheten av vad vi hittar hemma på ICA.
Nu drar vi åter upp ankaret med kurs mot Dominica. Fabian, vår kapten, styr när småbrorsorna bygger lego i salongen. En tuff utmaning när det blåser 12 m/s och det inte får luta så mycket att legot glider av bordet samtidigt som vi har en lång segling framför oss och behöver hålla uppe farten!
