Efter vi vilat ut från etappen över Biscaya fortsätter vi söderut och viker av in i första ”fjorden” längs Spaniens västkust. Kusten är fantastiskt vacker med höga berg sluttandes ner mot små byar och sandstränder. Vi passerar Finisterre, Spaniens västligaste punkt mot Atlanten och tar oss in till Sardiñeiro. Vi kastar ankar utanför sandstranden och njuter av tillvaron.
Sommarlovet är slut och båtskolan ska ha upprop. Killarna, som fått in Spansk tid i kroppen, tittar yrvaket på oss när vi väcker dem kl 8! En timme senare sitter 3 förväntansfulla elever och går igenom skolmaterialet de fått med sig från sina respektive klasser. När den fösta skoldagen är slut åker vi alla in till stranden och har en underbart skön dag på stranden. Lite längre ut i viken ser vi delfiner leka och vi tar gummibåten och åker ut för att titta på dem lite närmare. Snart ser vi delfinerna simma under båten och spana in vilka vi är.
Vi har bestämt att barnen ska ha skola 5 dagar per vecka. Varje skoldag börjar klockan 8:30 och avslutas klockan 12:30. De dagar vi seglar längre etapper är lediga dagar och de kan infalla på en vardag. Då blir det skoldag en helgdag i stället.
Den första veckan med båtskolan har vi testat oss fram för att hitta en bra arbetsdag för dem alla 3. Alla killarna har tyckt det varit spännande och kul den första skolveckan.
I Vilagarcia passar vi på att ta tåget upp till Santiago de Compostela. En vackert belägen stad en bit upp i bergen i Galicien. Det är den tredje viktigaste staden efter Rom och Jerusalem inom kristendomen. Överallt i staden syns pilgrimer med vandringsstavar som nått sitt slutmål. Många besöker Saint James, en staty över aposteln vars kvarlevor fördes hit på 800-talet och är grunden till den kristna uppbyggnaden av staden.
Vardagslivet rullar på även för oss på en båt. Mat ska inhandlas och lagas, tvätthögen växer och båten behöver sitt underhåll. Hittills har Peter skruvat isär toaletterna 2 gånger varav den sista gången fann han en större hög sjögräs som parkerat inne i pumphuset. Vi har även fått byta tryckvakt till vattenpumpen, tätat en liten läcka samt bytt stereon. Efter ett par veckor med trasig CD spelare hade vi tröttnat på det utbud radiokanalerna erbjöd.
Utanför Muros fick vi oväntat storfångst. När vi skulle lätta ankar var det något som inte kändes rätt. Hur vi än försökte fick vi inte loss ankaret. Vinden tryckte på i kulingstyrka och stranden låg oroväckande nära. Till slut lyckades vi få upp ankaret så pass högt att vi såg vad problemet var. Med upp från botten satt en kätting avsedd för större fraktfartyg! Vi slapp dock tillkalla hjälp utan fick till slut loss vår fångst som återigen sjönk till botten för att invänta nästa seglare.
Delfiner har setts till i alla fjordar. Lena och Peter är lika fascinerade varje gång men när vi ropar på barnen hör vi bara Hampus säga – vadå, bara några delfiner. Det har vi redan sett!
Tänk vad fort barn vänjer sig vid nya inslag!
